Återta brottsvinster

Det finns olika sätt att återta brottsvinster. Här beskrivs några av de vanligaste sätten.

Om det begåtts brott i ett företag kan det under vissa förutsättningar beslutas att företaget ska betala böter, det kallas företagsbot. Så kan till exempel ske om brottet begåtts av någon som företräder ett aktiebolag. Även enskilda näringsidkare kan åläggas företagsbot.

En företagsbot kan uppgå till ett belopp från 5 000 kronor upp till 10 miljoner kronor. För allvarlig brottslighet som begåtts i riktigt stora bolag kan det dömas ut en förhöjd företagsbot som kan uppgå till betydligt högre belopp.

För att garantera att företagsboten betalas kan man i förväg omhänderta delar av företagets tillgångar i avvaktan på att domstolen bestämt hur det blir med företagsboten.

Läs mer om juridisk person och enskild näringsidkare

Ett förverkande innebär att den som tjänat pengar på ett brott eller tillskansat sig värdefulla saker eller egendomar genom sin brottslighet ska bli av med dessa. Om man hittar tillgångar under förundersökningen kan de till exempel tas i beslag (Förklarande text: Att ta något i beslag innebär att ett föremål tas om hand i utredningen om det behövs för att utreda brottet eller om det kan fungera som bevis, eller för att lämna tillbaka stulen egendom till den rätte ägaren.).

Att förverka ett värde innebär att gärningspersonen blir skyldig att betala in pengar till staten som motsvarar värdet på brottsvinsten.

Läs mer om beslag

En person som till exempel säljer alkohol olagligt för 100 000 kronor och har haft inköpskostnader på 30 000 kronor gör en brottsvinst på 70 000 kronor. Dessa 70 000 kronor kan förverkas. För att garantera att gärningsmannen blir av med egendomen eller kan betala det värdeförverkade beloppet kan man under förundersökningen omhänderta vissa av gärningspersonens tillgångar i avvaktan på att domstolen bestämt hur det blir med förverkandet.

Förverkande kan ske av brottsvinster som kommer från ett specifikt brott, men förverkande kan också ske av oförklarade tillgångar. Med oförklarade tillgångar menas egendom som utåt sett verkar komma från brottslig verksamhet.

Åklagaren har alltså möjlighet att, till skillnad från ”vanligt” förverkande, även ta brottsvinster som inte kan kopplas direkt till brottet man utreder. Detta kan ske både i form av så kallat utvidgat förverkande och självständigt förverkande. I bägge dessa fall misstänker man att egendomen har sitt ursprung i brott, men det brott som gjort det möjligt att förvärva egendomen behöver inte bevisas.

Utvidgat förverkande

För att åklagaren ska kunna använda utvidgat förverkande krävs det att personen begått ett så kallat förverkandeutlösande brott, till exempel grovt bedrägeri, grovt skattebrott eller narkotikabrott. Brottet den åtalade sedan döms för behöver inte vara det brott som inneburit att egendomen i fråga kunnat förvärvas.

Kan åklagaren bevisa att en person begått ett förverkandeutlösande brott och hos personen dessutom hittar värdefulla tillgångar finns en möjlighet att under vissa förutsättningar ta dessa tillgångar. Egendom som kan förverkas på detta sätt är till exempel kontanter, banktillgodohavanden, smycken, bilar och båtar. Det är också möjligt att förverka värdet av sådan egendom.

Självständigt förverkande

Man kan även förverka egendom utan att ägaren döms för något brott alls, det kallas självständigt förverkande. Det kan till exempel ske om man hittar värdefull egendom hos en person som inte har några inkomster och det dessutom finns misstankar om att egendomen kommer från brottslig verksamhet.

För att garantera att gärningspersonen blir av med egendomen kan man under förundersökningen omhänderta vissa av gärningspersonens tillgångar i avvaktan på att domstolen bestämt hur det blir med det utvidgade förverkandet.

För att säkerställa att en misstänkt i framtiden kommer att betala till exempel böter, värdet av förverkad egendom, företagsbot eller skadestånd kan åklagaren även begära så kallad kvarstad hos domstolen. Beslutar domstolen om kvarstad kan egendom som tillhör gärningspersonen tas om hand i utredningen i avvaktan på att betalningskravet är slutligt fastställt i en dom som inte längre går att överklaga. Om domstolen beslutar om kvarstad måste man begära att Kronofogden tar hand om så mycket egendom att det i framtiden räcker för att betala kravet.

Att begära att Kronofogden tar hand om egendomen efter beslut om kvarstad kallas att begära verkställighet. Det är åklagaren som begär verkställighet när det gäller krav om till exempel förverkande och företagsbot. Beträffande skadestånd ska målsäganden, det vill säga den som är utsatt för brottet, begära verkställighet av kvarstadsbeslutet hos Kronofogden. När domen om betalningsskyldighet för gärningspersonen har vunnit laga kraft (Förklarande text: Om domen har vunnit laga kraft kan den inte längre överklagas. ), kan Kronofogden sälja egendomen och betalning av skulden kan därefter ske.

Om det finns en målsägande, det vill säga, en person som utsatts för brott, kan den personen begära skadestånd av gärningspersonen. Skadestånd kan utgöra ersättning för den ekonomiska skada som målsäganden lidit, men även för det lidande eller bestående skador som målsäganden fått efter ett våldsbrott.

Om domstolen dömer ut ett skadestånd betyder det att gärningspersonen blir skyldig att betala målsäganden ett visst belopp. I en sådan utredning där målsäganden har ett skadeståndskrav finns en möjlighet att omhänderta tillgångar från gärningspersonen i avvaktan på att domstolen bestämt hur det blir med skadeståndet. Tillgångarna kan senare utmätas och säljas av Kronofogden så att målsäganden får sina pengar.

Målsäganden kan i vissa fall istället få ersättning ur den egendom som domstolen beslutat ska förverkas från gärningspersonen.

Om man under brottsutredningen anträffat värdefulla tillgångar hos gärningspersonen och den misstänkte samtidigt har skulder hos Kronofogden finns en möjlighet att egendomen utmäts, det vill säga att Kronofogden tar egendomen och sedan säljer den för att betala gärningspersonens skulder.