Förhör
I samband med att förhör hålls med den som är misstänkt ska denne underrättas om vilket brott hen är misstänkt för. Den misstänkte ska också få möjlighet att berätta hur hen ställer sig till anklagelserna, det vill säga, om brottet eller brotten erkänns eller förnekas.
Personerna på bilden är aktörer. Foto: Rickard Kilström
Normalt kallas den som är misstänkt för brott till förhöret. Det är möjligt att bestämma att den misstänkte ska betala vite (Förklarande text: en straffavgift) om hen inte inställer sig till ett förhör. I speciella fall kan åklagaren besluta om att den som ska förhöras ska hämtas till förhöret av polis. Oftast används vite och hämtning bara för den som är misstänkt, men sådana åtgärder kan också, under vissa förutsättningar, beslutas även för andra som ska förhöras i utredningen om de inte kommer på kallelse.
Andra yrkanden
Förutom att den som är misstänkt får veta vilket brott som hen är misstänkt för, ska den misstänkte underrättas om andra yrkanden som åklagaren tänker framställa i den kommande rättegången. Det kan till exempel handla om att åklagaren tänker begära att den misstänkte ska dömas att betala skattetillägg eller skadestånd, att ett bolag ska betala företagsbot eller att den misstänkte ska meddelas näringsförbud. Vid förhöret får den som är misstänkt normalt tillfälle att lämna sin berättelse. Som misstänkt är man inte skyldig att berätta vad man vet men många gånger kan det vara en fördel att försöka förklara det man anklagas för.
De deltar vid förhöret
Ofta är den misstänktes försvarare närvarande vid förhöret. Försvararen har också möjlighet att ställa frågor till den misstänkte. Om det är möjligt ska även ett förhörsvittne delta vid förhöret. Ett förhörsvittne ska utses av undersökningsledaren. I vissa situationer kan även andra personer få delta vid förhör som till exempel vårdnadshavare till underåriga eller ett målsägandebiträde, det vill säga, en person som hjälper och företräder den som varit utsatt för brott. Det är vanligt att tolk anlitas om den som ska förhöras talar och förstår svenska dåligt.
Tvångsmedel
I samband med förhör kan det finnas anledning för åklagaren att besluta om anhållande av den som är misstänkt. Det sker normalt vid allvarligare brottslighet då den misstänkte förnekar brott och då det finns en risk att hen påverkar vittnen, medbrottslingar eller på annat sätt påverkar utredningen negativt. Det kan till exempel finnas en risk för att den misstänkte förstör bevis som ännu inte tagits om hand i utredningen. Vid ett anhållande är det vanligt att åklagaren beslutar om restriktioner, det vill säga, avgränsar möjligheten för den misstänkte att kommunicera med omvärlden.
Förhöret dokumenteras
Det som sägs under förhöret dokumenteras. Det kan ske genom att den som håller i förhöret antecknar vad som sägs, att förhöret spelas in eller videofilmas. När förhöret är avslutat ska den misstänkte få en möjlighet att godkänna det som noterats och har då möjlighet att rätta till sådant som blivit fel.
Förhör med andra personer
Förhör kan även hållas med den som är utsatt för brott och med vittnen eller andra personer som kan tillföra utredningen uppgifter. Ibland finns förhörspersonerna utomlands och då kan åklagaren utfärda en så kallad europeisk utredningsorder om personen finns inom EU, eller i annat fall begära internationell rättslig hjälp. Den misstänkte kan också själv begära att vissa förhör ska hållas inom ramen för förundersökningen.
Yppandeförbud
Vid förhöret kan åklagaren besluta om så kallat yppandeförbud vilket betyder att de som varit med vid förhöret inte får berätta för någon utomstående om vad som sagts eller hänt vid förhöret.
